Kassi klagar på att jag inte har uppdaterat bloggen like I used to.
Men det kändes helt enkelt inte lockande.
Haft ganska mycket att göra.. fast ändå inte. Fattar ni (NI för jag VET att det är fler än Kassi som läser).

Jag vet inte... fick tillbaka matteprovet idag. Fick som jag hade väntat mig inte mer än ett klockrent G.
Känns förväntat men trist på något sätt. Som att jag för en gångs skull kunde ha överraskat mig själv och haft tur och fått ett VG utan att ha ansträngt mig.
Men sånt hände bara andra, och bara i högstadiet.

Fuck. Tror jag börjar bli extremt trött på skolan nu. Det känns meninslöst och långtråkigt nu, men det är bara 22 hela dagar till sommarlovet, och det ska man väl kunna klara av?
Det 28 är mitt sista prov, den 4:e sätts betygen och efter det är det bara fram till den 12:e av skoldagar.
För man kan väl inte kalla avslutningen en skoldag?

Kassandra kan inte komma på min konsert.
sårad.. nej men, kanske besviken. Inte på henne utan på faktumet, och ledsen för att jag är stolt över min skola och klass och vill visa henne vad vi kan.

vet inte riktigt vad jag känner.
Vet bara att jag behöver en man,  D.R och nya skor. PUSS!

FF har tydligen blivit rika.
Jag kommer bli rik.
Va bra det här känns.

I'm getting married!

tills nya "Deathly Hallows" släpps.

Britney Spears i högtalarna just nu.
Egentligen är det ångestladdad musik för mig, men ibland så måste man.
Äsch, nej klarar det inte. Måste byta.

Idag har jag varit med Lipton hela förmiddagen, stötte på C och Kim, de hade varit och stått i kö för att söka till Idol, men hade inte fått komma in. Dåligt egentligen, men de hade fått typ biljetter till nästa dag så de fick gå före då.
Borde man inte komma in den dagen man är där? Tänk om man inte kan avsätta någon annan dag?

Fick mig att börja tänka på Idol igen. Idol betyder någonting för mig, det är lite heligt sådär.
Sätta sig ner och ta sig tid att verkligen lyssna på folk, ta sig tid att faktiskt tycka om någon.. se det som är bra hos någon. Det gör man verkligen för sällan.

Vid lunchen i fredags sa Lovisa att det verkar som att jag hatar väldigt mycke saker.
Jag fattar vad hon menar med det.. och att det mest var en kommentar ur luften, för ja, jag använder ordet "hata" ganska mycket.
Men så är det verkligen inte.
Jag älskar en massa saker, verkligen helhjärtat.
Men de sakerna vet jag ju att folk blir helt uttråkade av att höra..

En lista på några saker jag älskar, som dyker upp i mitt huvud just nu:

Min familj
Lipton
Kassi
Jordgubbar
Choklad
Musik
Kläder
Mormor
Smycken
Klipp och klista
Syslöjd
Kör
Bilar
Filip & Fredrik

Så vad säger ni? Det där är väl inte sånt man bara snackar med andra om...
"hurrni! Kan inte vi snacka lite om jordgubbar och om hur mycket jag älskar dem?"

Det är ju mycket lättare att bara:
"åååh, jag hatar ----, så jävla irriterande"
Egentligen är det ett väldigt negativt, pessimistiskt, destruktivt beteende. Men det är ju så det funkar, inte sant?

Jag ska nog försöka lägga av med det negativa, och börja ta fram det positiva. Eller försöka ge konstruktiv kritik iallafall.

Min tidsplanering sket sig helt totalt och jag somnade med min bok i famnen och sov fram till kl. 21 när Top Model började.
Istället för att jogga åt jag: 1 ruta marabou mörk, 1 dubbelmacka med ost, skinka och sallad, nedsköljt med Cola.
Jag vet inte riktgt hur den ekvationen ska lösas?
fett + socker - träning = viktuppgång

Haha, jaja... Jag vet inom mig att det kommer gå bra på Engelskprovet vi har imorgon.
Det är det enda ämnet jag vet att jag kan, jag liksom känner att jag har det i mig.
Anledningen till varför inte folk ser mig som bra är att jag aldrig ägnat ämnet tillräckligt med uppmärksamhet för att jag riktigt ska komma igång, men jag känner att jag egentligen har en liten britt inom mig som längtar efter att få skrika, högt med tydlig accent.

Jag och Sanna har ju omformaterat Sverige-runt resan på min efterfrågan.
Det ska bli ett livsuppdrag.
Men vi ska till London, helst på sensommaren, eller kanske på höstlovet, även om jag är lite rädd att hösten kommer bjuda på för mycket kalla vindar och ösregn.

Det är mitt andra fosterland, trots att jag aldrig bott där.
Jag har spenderat perioder av vissa sommarlov där, och det är minnen som aldrig ens blir otydliga i kanterna..
de är starka, färggranna och lyckliga.

Okej, så vad gör jag uppe den här tiden om jag nu börjar 8.20 med prov?
JO! jag kan inte sova.
Men det är okej, folk är vana vid mina jagharintesovit-påsar under ögonen, jag tror att de klarar en dag till.
Jag har lovat mig själv att jag ska börja läsa min bok senast kl.01 och då stängt av datorn.

Jag såg en film innan jag gick och la mig, som jag tror hette "bussresan".. den var speciell och kanske lite fixerad vid kropp och sex, men ändå ganska fångande.
Och när vi ändå är inne på fångande så kan jag berätta om min favoritlåt för tillfället!
Nizlopi- Wash Away.
Det är en sån där låt som jag alltid kommer tillbaka till när alla andra känns gamla, sönderspelade eller fel.
Den är underbart vacker, finstämd, sorglig men optimistisk.

"Wash away, wash away the sound of all these sad days. The sound of the wind blowing and say we'll be here. Always."
Den får mig dessutom att minnas London extra bra så det är total kärlek mellan mig och Nizlopi.
Varför hör man aldrig om honom/dem? Jag avgudar musiken men har aldrig hört NÅGON prata om den.. hur kommer detta sig?
Jaja, skönt att slippa få "sin" musik sönderspelad på RIX FM.

Lite bilder som jag bara känner för just nu:

Fjällnäs

Jennifer och Jojje

Visby, kära Visby

Lilla storasyster Lovapovapingpong