Hur många blogginlägg får man skriva på en dag? Kanske tre, jo, tre tycker jag låter bra.
Då har jag ett kvar.

Sitter och lyssnar på Timbuktu. Som vissa tycker det är så typiskt mig att gilla, och vissa bara inte kan förstå att jag står ut med. Men mest gillar jag honom väl för att han påminner mig om en väldigt speciell person. De flesta hör en glad skåning, blir lite uppmuntrade och tänker inte mer på det.
Timbuktu för mig är det samma som ångest, hemsk ångest och sömnlöshet.
Så fort Timbuktu poppar upp på uppspelningslistan kommer jag ha en orolig kväll och en lång natt.
Det är mycke musik, artister och låtar som förut var mina favoriter men som nu är nästan är plågeri att lyssna på.
Det är nog mycket för att jag vet hur glada tankar jag brukade få, tänka på vad vi gjorde till den låten, eller att jag lyssnade mycket på den artisten på bussen, när jag satt där brevid dig när du sov.
Eller kanske ngt så enkelt som att en låt spelades på radion i din mammas bil, eller när vi satt och åt frukost hos din pappa.
För ett tag sen såg jag en dokumentär om Palmemordet, det var bland det jobbigaste jag varit med om.
Inte för att jag bryr mig om Palme, inte ett dugg. Men för att jag kände hur ensam jag plötsligt blivit.
Det var ju inte länge sen du och jag satt i tv-soffan med täckena runt om oss och kollade på den där dokumentären. Du höll om mig, förklarade lite saker jag inte riktigt fattade och och jag fick  ha min kalla hand på din mage. Allt var som det skulle vara, allt var naturligt, avslappnat och precis som vi ville att det skulle vara.
Nu sitter jag ensam varje helg, somnar utan att du sagt godnatt och förklarat att du älskar mig vad som än händer och att vi alltid ska vara tillsammans.

Det fanns en tid när jag var det bästa du visste, du var stolt över att jag ville vara med dig, och du ville ta vara på varje sekund vi var tillsammans.
Nu är du inte ens min vän, vad är du? Du sårar mig medvetet och bryter ner mig tills jag inte har minsta gnutta av självrespekt kvar.
Jag känner inte dig längre, men ännu värre är att du inte känner mig.
Du ser ingen mening med att förklara vad det är som har hänt, du ser heller ingen mening i att försöka skona mig från att bli sårad. Istället håller du mig tillräckligt hårt för att jag inte ska kunna gå vidare, men samtidigt har du släppt mig tillräckligt mycket att du inte känner någon skyldighet att nry dig om mina känslor.

Du kommer aldrig förstå hur mycket jag har offrat för dig, hur mycket jag har gett upp av mig själv för att du ska må bra. Om du bara visst hur jag kokar innuti, om du bara kunde fatta att du måste bestämma dig.
Stanna eller gå, svårare än så behöver det inte vara.
Och om du vill utnyttja din simultanförmåga till max, så kan du försöka vara vänlig medan du bestämmer dig för om jag är värd din kärlek eller inte.

Ååh vad jag blir trött! Ingenting intressant händer ju, varför måste Sverige stanna upp och bli ett tråkigt land bara för att jag blir sjuk? Mitt enda glädjeämne idag har varit min underbara vovve Lipton!
Han lyser röd bland höstlöven, smälter in bland barren. Så söt, men han har nog blivit förkyld tror jag.
Hoppas han blir frisk nu, precis som jag.
Imorgon vet jag att jag inte kommer orka gå till skolan, men jag vet att jag kommer bli dödad av min mamma om jag inte gör det.. Jag kan inte hjälpa att jag inte mår nå bra!
Jag vill ju faktiskt inte vara hemma, det är inte som om jag medvetet valt att bli supersjuk.
Men det verkar ju hon tro. "Försöök gå så många lektioner du kan" låter det.
Så många jag kan? Jag dör ju av att gå till bussen för i helvete, jag kan ju inte springa upp och ner för kungsholmens trappor och försöka tänka och vara trevlig. Jag vill bara ligga hemma och tycka synd om mig själv ju!

I helgen ska jag lägga fram förslaget om att jag ska få byta till Sannans klass, på Jensen.
Det skulle nog vara ordentligt mycket roligare, trots att hon inte gillar de som går i hennes klass.
Vi skulle iaf ha varandra där. Det blir säkert bra hur jag än gör.

Jag har suttit och letat på eniro efter billiga vandrarhem i sverige, och på blocket efter ett bra 2mannatält, men jag hittar fan inte mycket.
Vandrarhemmen kostar liksom 200-300spänn per natt, och det kommer bli rätt dyrt i längden om jag och Sanna ska bo på olika vandrarhem i 2-3 veckor. Och tälten man hittar, fy asså, de ser väldigt slitna ut :S
Om det är nååågon som har lust att ge mig ngt tips om något jag kan finna användbart så är det mer än välkommet. Hm, ska nog masa mig till Kulturhuset och höra efter om man kan få låna utrustning. Kan ju alltid påstå att det är i yttrandefrihetens namn jag och Sanna ska dokumentera vår Sverige-runt resa.
Kan ju babbla på om att det skulle främja ungas kulturintresse...hm, låter rätt bra.
Får köra på den! Filip och Fredrik här kommer vi och vi ska ta över kanal 5!

(saknar er, Joppe, Sanna och Marcus)
<3