hejmackamackahej, mackaduärheltokej, hejmacka
Hejhej, hallå (dagboken, som Bert Ljung troligtvis skulle lagt till)
Jag vaknade halv två imorse, nej inte på natten alltså. På dagen!
Okej för att jag är en sjusovare men halv två? Är det möjligt?
Satt faktiskt inte uppe såå länge igår, men jag kanske på något sätt sover i förväg eftersom det imorgon bär av till Kroatien och flygplanspersonal verkar på något konstigt vis suga ur en aaall energi precis innan ombordstigning så att man ska vara lugn och följsam under resan.
Kanske är det inte luft som kommer ur AC'n?
Måste iallafall snart börja packa(-mackahejduärheltokej, hejmacka)
Packlistan brukar bli lång, och glömthemma-listan ännu längre.
Förvånandsvärt nog brukar jag alltid förbanna mig själv för att tgit med mig alldeles för mycket saker när jag väl kommit fram och packat upp. Men den här gången ska bli annorlunda! yeah
I förrgår var det parkteatern som gällde. "Mitt liv som tjock" hette pjäsen.
Jag trodde ju att det skulle vara någon halvsmal-tjockis som skämtade om hur svårt det är att tvätta fötterna i handfatet för att fläsket är ivägen och hur det dallrar i vinden när man åker motorbåt..
Men icke då! Det var jättedeppo... helt fruktansvärt ledsamt och jag tyckte nog faktiskt att det var ganska jobbigt. Det enda roliga var ju när skådespelerskan tolkade Sprite Zero-reklamen "trust your instincts, be yourself. Sprite Zero- no calories" till " be yourself but be a little bit smalare"
HAHA HAHA HAHA! Det är ju så klockrent!
Jaja, och igårkväll var det räkfrossa. 3 timmar Waxholmsbåt med skärgårdsmusik och räkor.
Enorma mängder räkor. Men trevligt var det, kanske för att vi satt med en grupp lantisar som var mäkta imponerade av storstan och den stockholmska skärgården.
Själv satt jag mest och skalade räkor, sprutade citron i ögonen (av misstag.. såklart) och tittade ut på vattnet. Fint, men lite långt kanske.. 3 timmar. Klaustrofobi ( eller va fan, jag vet inte hur det stavas!)
Jag måste nog börja packa nu, och kanske klä på mig, duscha... känner mig inte så fräsch
Längtar efter valpen, och Marcus <3
Inför hösten
Hej hej, hallå! (som Bert Ljung nog skulle säga)
Nu när hösten (tråkigt nog) börjar närma sig märker jag verkligen hur det börjar spritta i benen, allt jag har att se fram emot börjar göra sig påminnt.
Det härligaste är nog gymnasiestarten, trots att det är ganska så skrämmande så längtar jag något otroligt. Kungsholmen/Stockholms musikgymnasium natur+musik kommer troligtvis passa mig bra... även om jag från början hade lite vildare planer för mitt gymnasieval.
Men innan dess har jag ju både jobbiga men samtidigt ofattbart roliga saker att ta itu med.
På lördag packar familjen väskorna och reser i 2 veckor till Kroatien, vackra, orörda Kroatien.
Ska bli riktigt spännande att få utforska landet innan det hunnit bli den trehundrafemtioandra-teneriffaklonen. Och vad som väntar på mig i Kalmar när familjen kommer hem, brunbrända och utvilade kan jag nästan inte förstå själv.
Den 14, på måndagen efter att vi kommit hem ska jag och mamma ta tåget ner till Kalmar ( över 10 timmar!!) för att hämta upp vår söta lilla MerryMac Xclusive Xample- en helt enkelt bedårande Irländsk Terrier-valp!
Har väntat på det här i över 9 år nu, och ni som känner mig ( särskilt Jojan vågar jag nog säga) att jag alltid har varit lika frekvent i mitt tjat.
9år har det tagit, men nu är det äntligen bestämt, jag ska bli mamma åt en liten pojke!
Så vad återstår att berätta nu då?
Kanske att jag faktiskt ser fram emot att gå och hämta Sannan efter skolan på Jensen och helst lära känna hennes klass =) det skulle vara så kul.
Och att få gå på alla Jennifers spelningar och konserter och allt va de kan ha på Rytmus.
Annars är planerna ganska hemliga.
Jag och Sannan jobbar ju på ett stort projekt, som vi troligtvis kommer få göra till vårt gymnasie-projektarbete om vi ska kunna kombinera det med skolan.
Men mer än att det har att göra med TV och kändiskap och framförallt ambition och vilja att göra kan jag inte säga =)
Men ni kommer få veta tids nog, om ni bara håller koll på dumburken och i tidningarna.
Och något jag måste lägga till.. trots att det egentligen är självklart är att jag älskar dig Marcus <3
Finns för alltid här för dig, som en vän och som ett stöd eller bara för att krama =P
