hm, jag vet... besvikelse.
FÖRLÅT!
Jag skämms över mig själv. Jag har inte bloggat på typ 2 veckor. Skämmes ta mig fan.
Men nu är jag tillbaka.
Sitter just och kollar i H&Ms vårkatalog... hm, ja det kan funka. Det kan funka riktigt bra.
hm. kan man få presenter på nyår också?
Inte för att jag inte är nöjd - skörden i år var god.
Men jag vill ha MER :D
PUSS!
Jag skämms över mig själv. Jag har inte bloggat på typ 2 veckor. Skämmes ta mig fan.
Men nu är jag tillbaka.
Sitter just och kollar i H&Ms vårkatalog... hm, ja det kan funka. Det kan funka riktigt bra.
hm. kan man få presenter på nyår också?
Inte för att jag inte är nöjd - skörden i år var god.
Men jag vill ha MER :D
PUSS!
Luciamorgon
Imorgon ska jag upp 4.15.
Det är Luciamorgon. Välkommna till st.Jacobs kyrka 6.30 imorgon.
PUSS
det förtrollade äpplet
JA JAG ÖNSKAR MIG!
PUSS ocg godnatt
PUSS ocg godnatt
Kan tjejen göra allt eller?
Med det säger jag godnatt och släcker läslampan.
Imorgon blir det upp kl. 5.30 för att träna, skola fram till 13 och sen rep inför Luciamorgon.
Efter det julgig. YEAH!
göteborg har intagit stockholm
Ja, det verkar vara så olyckligt. Det hemska Göteborgsvädret - dvs regn och åter regn verkar ha drabbat vår kära hufvudstad Stockholm.
Men inte förstör det vår christmas spirit, icke då!
Jag är totalladdad inför jul och nyår. Letar redan julaftonsoutfit, och nyårsklänningen är redan fixad :)
MEN, stort dilemma! Blir det en vit jul måntro? En riktigt jul för en gångs skull?
Jag ser det framför mig, Lipton ligger mitt i salen och njuter och hela rummet är fyllt av varmt ljus från julljus runt om i rummet och utanför ligger trädgården vit och kall. LÄNGTAR
Celine Dion och Josh Groban - The Prayer.
Egentligen såklart inte en julsång, men visst passar det :D?
PUSS
Men inte förstör det vår christmas spirit, icke då!
Jag är totalladdad inför jul och nyår. Letar redan julaftonsoutfit, och nyårsklänningen är redan fixad :)
MEN, stort dilemma! Blir det en vit jul måntro? En riktigt jul för en gångs skull?
Jag ser det framför mig, Lipton ligger mitt i salen och njuter och hela rummet är fyllt av varmt ljus från julljus runt om i rummet och utanför ligger trädgården vit och kall. LÄNGTAR
Celine Dion och Josh Groban - The Prayer.
Egentligen såklart inte en julsång, men visst passar det :D?
PUSS
En släng av "det är inte så långt kvar nu"
Nej, för det är det ju faktiskt inte. Halva kvar.. halva inne :D
Studenten, keep on jumping (fonzelli såklart), your love, klassiker som call on me...
Självklart P.I.M.P - det är ju en nödvändighet.
Håller verkligen N2B för studenten, har vi vad som krävs eller blir det jag, Madde och Clara med utomstående vänner på stockholms grymmaste mest högljudda flak?
Jag ser fram emot friheten. Det verkar så bra.. jo men visst. Det här kommer bli jävligt bra.
Och Kassi, även om du måste vänta ett år, så kommer du få en sån jävla bra dag att du kan leva på den i evigheter :D
Nu gör vi det här
PUSS
Att alltid vara tillgänglig
Det är en möjlighet jag värderar högt. Jag älskar att alltid kunna nå mina vänner, blogga, titta på film och ta/posta bilder. Men är det inte irriterande att vi fortfarande, i denna bästa av alla världar fortfarande hindras av sådant som upptagetsignaler och att ens vän inte har mobilen på sig?
Det måste ju bli ändring på det!
PUSS!
vem ska få vad?
Usch, jag hatar julklappsshopping. Man trängs, svettas, blir röd och obekväm.
Men, jag skulle gärna strosa runt på NK med ett välbackat AMEX Black i de här kläderna
Stickad poloklänning i cashmere: Browns
Örhängen: Yesstyle
Svarta korta stuprör: Revolveclothing
Skor: Urban outfitters
Shoppingkasse : Ted Baker
-
Du vet att den är till dig <3
perspektiv
Ikväll, när båda barnen sov gott gick jag in till Lina.
Hon sov tungt och snarkade. Hon låg så lungt och suckade bara förnöjt när jag strök henne över pannan.
Hon var så vacker, så fridfull och litade fullständigt på att jag bara ville henne gott. Hon vaknade till lite och började sätta sig upp.
Jag viskade "Somna om du, min lilla prinsessa" och lade henne ner och stoppade till täcket.
Hon vände sig om, men innan hon somnade om tittade hon på mig med sina stora isblå ögon och viskade "Godnatt".
Jag pussade henne på kinden och gick och satte mig i tv-soffan med en tår i ögat.
Ibland är de värda allt slit.
svenskprov
Nu drar jag till skolan. Astrött, död och bitter
Sanna, ring mig om du ser det här. Vi måste bestämma barnvaktstid. So grateful you´re doing this for me! PUSS
Sanna, ring mig om du ser det här. Vi måste bestämma barnvaktstid. So grateful you´re doing this for me! PUSS
Vilken trött dag
Jag borde åka in till skolan snart. Ska be om skjuts till Alvik av mamma, innan det blir för sent. Jag undrar bara om jag ska åka till Catti först eller om jag ska hämta boken först.
Boken tror jag, för sen kommer jag ha så mycket att bära.
Jaja, ska nog sola¨på vägen hem iallafall.
Fy va jag har ont i halsen. Its killing me!
Klänning: Chloé
Tröja: Tomas Maier
Läppglans: Bloom
Skor: Skopunkten
Paraply: Burberry
Nagellack: Essie
Boken tror jag, för sen kommer jag ha så mycket att bära.
Jaja, ska nog sola¨på vägen hem iallafall.
Fy va jag har ont i halsen. Its killing me!
Klänning: Chloé
Tröja: Tomas Maier
Läppglans: Bloom
Skor: Skopunkten
Paraply: Burberry
Nagellack: Essie
när kroppen strejkar
Japp. En sån dag är det idag.
Igår satt jag uppe rätt länge, såg på Gossip Girl och myste med tända ljus - idag ångrar jag både gårkvällen och kvällen innan.
Jag var ju med Cati, Ebba och den där.. Carl Johan(?) på The Hives i tisdags.
Det var sjukt kul, särskilt när förbanden var klara.. men man blev jävligt trött i fötterna.
Jag lämnade min vinterjacka och skolväska hemma hos Cati och fotsatte till globen i skinnpaj och en liten väska med bara mobil och pengar.
Sen har jag inte orkat hämta grejerna.
Så till varför jag inte är i skolan just nu!
Jo för att min kropp helt enkelt sa NEJ. Vaknade 6 i morse och kunde varken andas, prata eller svälja, så jag bestämde mig för att gå till skolan efter lunch, men nej.
Är alldeles tung i huvudet och tjock i halsen så jag tror att jag bara ska åka dit för att hämta en bok ja gmåste ha för att kunna plugga, sen hämta mina kläder hos Cati och åka hem igen.
Men det gör jag när jag orkar.
Problemet är föräldrarna.. va sura de kommer bli över att jag är förkyld.
Men men, imorgon blir det MVG på svenskprovet, och barnvaktning med trasiga knän och en oduglig arm
Va bra att du hjälper mig Sanna!
PUSS
Igår satt jag uppe rätt länge, såg på Gossip Girl och myste med tända ljus - idag ångrar jag både gårkvällen och kvällen innan.
Jag var ju med Cati, Ebba och den där.. Carl Johan(?) på The Hives i tisdags.
Det var sjukt kul, särskilt när förbanden var klara.. men man blev jävligt trött i fötterna.
Jag lämnade min vinterjacka och skolväska hemma hos Cati och fotsatte till globen i skinnpaj och en liten väska med bara mobil och pengar.
Sen har jag inte orkat hämta grejerna.
Så till varför jag inte är i skolan just nu!
Jo för att min kropp helt enkelt sa NEJ. Vaknade 6 i morse och kunde varken andas, prata eller svälja, så jag bestämde mig för att gå till skolan efter lunch, men nej.
Är alldeles tung i huvudet och tjock i halsen så jag tror att jag bara ska åka dit för att hämta en bok ja gmåste ha för att kunna plugga, sen hämta mina kläder hos Cati och åka hem igen.
Men det gör jag när jag orkar.
Problemet är föräldrarna.. va sura de kommer bli över att jag är förkyld.
Men men, imorgon blir det MVG på svenskprovet, och barnvaktning med trasiga knän och en oduglig arm
Va bra att du hjälper mig Sanna!
PUSS
Gossip Girl, H.P, Jensens Bofhause och hårfärg.
Läste ju första Gossipgirl boken för ett litet tag sen, en period av rykande koppar thé, helkvällar på Kofi, varma filtar i vardagsrummet och bra musik. Så nu när jag kollar på ett antal avsnitt på Sannas blogg fylls jag av en slags nostalgisk känsla.
I helgen borde det bli middag på Jensens asså... totalmys, och sen taggar jag ju för kommande tjejmiddagen hemma hos mig :)
Helt seriös request... vilka vill käka på jensens med mig i helgen? Gammla som nya vänner, nu gör vi det här
Jag har ju varit riktigt blond nu ett tag, men nu när håret börjar bli längre vill jag ha det härligt chokladbrunt med skiftningar i brons och vete.. ska försöka hitta en bra bild till frisören. Så...typ en månad till som blondie men sen ryker den här frillan.
Känner mig lite trött på mig själv. Förutom tidigare nämnda trötta sommarfrisyr, men också att jag aldrig håller mina egna regler, och hela stilen som har körts senaste året.
Hade gärna bytt ut hela min garderob.
PUSS!
substantivet kräks, det är kul.
Nu är det beslutat. Fredrik Wikingsson är sveriges, ja till och med världens snyggaste man.
Over and out.
Jorden anropar
Den här dagen var helvetisk.
Försov mig, stressade, frös och blev blöt. Jag fick panikångest inför Matte C nationella provet imorgon och kan inte sluta oroa mig.
Måste läsa på derivatans definition.. hur kan man glömma derivatans definition några timmar innan ett avgörande prov?!
Jag skulle behöva ett lugnande samtal med min kära vän och framtida kollega Kassandra, men av någon outgrundlig anledning är hon omöjlig att få tag på.
Så jag provar att kommunicera genom bloggen.
Sanna - ring mig!
Tills dess sitter jag och vårdar min stresskadade själ till Island Time
PUSS!
Försov mig, stressade, frös och blev blöt. Jag fick panikångest inför Matte C nationella provet imorgon och kan inte sluta oroa mig.
Måste läsa på derivatans definition.. hur kan man glömma derivatans definition några timmar innan ett avgörande prov?!
Jag skulle behöva ett lugnande samtal med min kära vän och framtida kollega Kassandra, men av någon outgrundlig anledning är hon omöjlig att få tag på.
Så jag provar att kommunicera genom bloggen.
Sanna - ring mig!
Tills dess sitter jag och vårdar min stresskadade själ till Island Time
PUSS!
Jag älskar er!
FY va ni är söta. 4 små signade veckobrevsläsare, helt otroligt.
Haha, jag skrattar åt faktumet att Calle Schulmans veckobrev har över 50.000 prenumeranter, men ni räcker mer än väl! "För många kockar..." brukar man ju säga hehe.
Kort och gott kvalitét framför kvantitet
Jättetacksam för ert visade intresse, inspirerande!
Nu är det ju så att jag vet vilka ni flesta är, men ni okända läsare:
Skicka ett litet mail, kanske tomt om du önskar till [email protected] så dimper veckobrevet ner någongång i veckan!
PUSS!
Haha, jag skrattar åt faktumet att Calle Schulmans veckobrev har över 50.000 prenumeranter, men ni räcker mer än väl! "För många kockar..." brukar man ju säga hehe.
Kort och gott kvalitét framför kvantitet
Jättetacksam för ert visade intresse, inspirerande!
Nu är det ju så att jag vet vilka ni flesta är, men ni okända läsare:
Skicka ett litet mail, kanske tomt om du önskar till [email protected] så dimper veckobrevet ner någongång i veckan!
PUSS!
Kärringtrams eller vanligt hyfs och hänsyn?
Jag var med min syster och mormor på adventskonsert i Blå Hallen i lördags.
Eftersom jag är van vid att själv stå i kören, och det var länge sedan jag satt som åskådare uppmärksammade jag en hel del som förr har passerat mig obemärkt.
Att samla stora mängder människor på begränsad yta säger sig själv vara lätt problematiskt.
Alla är nämligen inte likadana, och alla är vi, mer eller mindre egotrippade. Särskilt när vi har lagt ut pengar.
Konserten var högtidlig (självklart, bara lokalen strålar ju högtid och fest) och vi var många som sett fram emot dagen länge. Vi hade planerat, klätt upp oss, ordnat med skjuts både dit och hem och var riktigt förväntansfulla.
Det första som möter oss när vi ska inta våra platser är att människor som har platserna precis i början av raden satt sig och gjort sig bekväma, trots att runt femtio personer kommer vara tvungna att klämma sig förbi dem för att komma till sina egna plater längre in på raden.
Det andra jag lägger märke till är att inte alla sett konserten som en anledning att snygga till sig.
Folk har de mest underliga kläder på sig; barn är klädda i fleecemössa och täckbyxor, ungdomar i slitna, skitiga jeans och munktröjor - självklart med kepsen på och ett antal fullständigt smaklösa kreaktioner på diverse vuxna som borde ha vett att klä sig med omsorg inför högtidsfirandet.
Människor skruvar på sig, klagar över sina platser, stuvar undan sina tjocka vinterjackor så att personen bakom eller brevid får ytterst lite kvar av sitt benutrymme och självklart hamnar mitt sällskap på platserna framför två par som tydligt fått i sig lite för mycket av förfriskningarna.
Det skrattas högt - mycket högt och inte föränns ett flertal människor runtom dem både stirrat uppfodrande och hyschat lugnar de, motvilligt, ner sig.
Konserten börjar och än så är allting bra. Jag njuter till fullo av att känna julstämningen sprida sig i takt med repertoarens gång. Men någonstans mitt i Per-Arne Wahlgrens första solo börjar jag ana oråd.
En pojke på kanske 9 år, på platsen brevid min mormor har fått tag i ett program som han har börjat vika efter alla konstens regler till kreativa flygplan och drakar- begåvad är han sannerligen. Men det hör inte hit.
Han förpestar, tillsammans med det unga paren framför mig resten av konserten genom att prata, prassla, röra på sig och sträcka överdrivet mycket på sig så fort de inte ser precis vad som försiggår på scenen.
När P.A är halvvägs genom sitt andra solo, sången "Helga natt" får jag nog.
Jag börjer mig diskret och långsamt över min mormor och innan pojken vet ordet av har jag hans program i handen och sätter mig till rätta för att avnjuta resten av konserten.
I applåderna ser jag hur både han och hans fader glor ondskefullt åt mig, men det rör mig inte i ryggen.
När konserten är slut räcker jag under tystnad över det ihopskrynklade programmet till pojken och klär på mig.
Jag tar min mormor under armen och går förnöjt ifrån konsertsalen, vetandes att kanske, kanske var det där sista gången den pojken störde på en konsert.
Så vad vill jag med hela detta långa utlägg? Förbjuda barn eller täckbyxor på konsert?
Gå tillbaka till 1920tal och införskaffa barnaga?
Nej, självfallet inte. Men jag vill påvisa att vanligt hyfs så som jag fick lära mig det, för inte alls länge sen har börjat falla ur uppfostringsmallen.
Att uppmana sitt barn att vara tyst och stilla är inte längre vedertaget.
Barn, och även ungdomar får mer spelrum, och smittar av sig på vuxna.
Vi har i vårt stressade samhälle glömt vikten av att visa hänsyn och respekt för våra medmänniskor.
Enkla saker som att man inte hostar eller nyser rakt ut eller i näven är inte längre regel,
utan mer undantagoch uttrycket "formell klädsel" har helt tappat sin innebörd. För i nya tider där är kläderna personens jag och att förneka denne dess personliga stil skulle vara att förneka någon dess identitet. Vitsminkade ansikten ska pryda skolornas skolfoton och vem som helst ska få prata, högt och tydligt, när som helst om vad som helst.
Vi skriker i mobiltelefon på offentliga platser, pratar om sexuella erfarenheter och allt vad det heter öppet så att även den som inte vill höra nås, och inte ens när vi ombeds vara tysta kan vi visa den hänsynen för andra människor och faktiskt hålla käften.
Vad tycker ni? Var det bätte förr? Har vi blivit förslappade i vår uppfostran av dels våra barn men också av varandra?
Eftersom jag är van vid att själv stå i kören, och det var länge sedan jag satt som åskådare uppmärksammade jag en hel del som förr har passerat mig obemärkt.
Att samla stora mängder människor på begränsad yta säger sig själv vara lätt problematiskt.
Alla är nämligen inte likadana, och alla är vi, mer eller mindre egotrippade. Särskilt när vi har lagt ut pengar.
Konserten var högtidlig (självklart, bara lokalen strålar ju högtid och fest) och vi var många som sett fram emot dagen länge. Vi hade planerat, klätt upp oss, ordnat med skjuts både dit och hem och var riktigt förväntansfulla.
Det första som möter oss när vi ska inta våra platser är att människor som har platserna precis i början av raden satt sig och gjort sig bekväma, trots att runt femtio personer kommer vara tvungna att klämma sig förbi dem för att komma till sina egna plater längre in på raden.
Det andra jag lägger märke till är att inte alla sett konserten som en anledning att snygga till sig.
Folk har de mest underliga kläder på sig; barn är klädda i fleecemössa och täckbyxor, ungdomar i slitna, skitiga jeans och munktröjor - självklart med kepsen på och ett antal fullständigt smaklösa kreaktioner på diverse vuxna som borde ha vett att klä sig med omsorg inför högtidsfirandet.
Människor skruvar på sig, klagar över sina platser, stuvar undan sina tjocka vinterjackor så att personen bakom eller brevid får ytterst lite kvar av sitt benutrymme och självklart hamnar mitt sällskap på platserna framför två par som tydligt fått i sig lite för mycket av förfriskningarna.
Det skrattas högt - mycket högt och inte föränns ett flertal människor runtom dem både stirrat uppfodrande och hyschat lugnar de, motvilligt, ner sig.
Konserten börjar och än så är allting bra. Jag njuter till fullo av att känna julstämningen sprida sig i takt med repertoarens gång. Men någonstans mitt i Per-Arne Wahlgrens första solo börjar jag ana oråd.
En pojke på kanske 9 år, på platsen brevid min mormor har fått tag i ett program som han har börjat vika efter alla konstens regler till kreativa flygplan och drakar- begåvad är han sannerligen. Men det hör inte hit.
Han förpestar, tillsammans med det unga paren framför mig resten av konserten genom att prata, prassla, röra på sig och sträcka överdrivet mycket på sig så fort de inte ser precis vad som försiggår på scenen.
När P.A är halvvägs genom sitt andra solo, sången "Helga natt" får jag nog.
Jag börjer mig diskret och långsamt över min mormor och innan pojken vet ordet av har jag hans program i handen och sätter mig till rätta för att avnjuta resten av konserten.
I applåderna ser jag hur både han och hans fader glor ondskefullt åt mig, men det rör mig inte i ryggen.
När konserten är slut räcker jag under tystnad över det ihopskrynklade programmet till pojken och klär på mig.
Jag tar min mormor under armen och går förnöjt ifrån konsertsalen, vetandes att kanske, kanske var det där sista gången den pojken störde på en konsert.
Så vad vill jag med hela detta långa utlägg? Förbjuda barn eller täckbyxor på konsert?
Gå tillbaka till 1920tal och införskaffa barnaga?
Nej, självfallet inte. Men jag vill påvisa att vanligt hyfs så som jag fick lära mig det, för inte alls länge sen har börjat falla ur uppfostringsmallen.
Att uppmana sitt barn att vara tyst och stilla är inte längre vedertaget.
Barn, och även ungdomar får mer spelrum, och smittar av sig på vuxna.
Vi har i vårt stressade samhälle glömt vikten av att visa hänsyn och respekt för våra medmänniskor.
Enkla saker som att man inte hostar eller nyser rakt ut eller i näven är inte längre regel,
utan mer undantagoch uttrycket "formell klädsel" har helt tappat sin innebörd. För i nya tider där är kläderna personens jag och att förneka denne dess personliga stil skulle vara att förneka någon dess identitet. Vitsminkade ansikten ska pryda skolornas skolfoton och vem som helst ska få prata, högt och tydligt, när som helst om vad som helst.
Vi skriker i mobiltelefon på offentliga platser, pratar om sexuella erfarenheter och allt vad det heter öppet så att även den som inte vill höra nås, och inte ens när vi ombeds vara tysta kan vi visa den hänsynen för andra människor och faktiskt hålla käften.
Vad tycker ni? Var det bätte förr? Har vi blivit förslappade i vår uppfostran av dels våra barn men också av varandra?
