perspektiv

Ikväll, när båda barnen sov gott gick jag in till Lina.
Hon sov tungt och snarkade. Hon låg så lungt och suckade bara förnöjt när jag strök henne över pannan.
Hon var så vacker, så fridfull och litade fullständigt på att jag bara ville henne gott. Hon vaknade till lite och började sätta sig upp.
Jag viskade "Somna om du, min lilla prinsessa" och lade henne ner och stoppade till täcket.
Hon vände sig om, men innan hon somnade om tittade hon på mig med sina stora isblå ögon och viskade "Godnatt".
Jag pussade henne på kinden och gick och satte mig i tv-soffan med en tår i ögat.

Ibland är de värda allt slit.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0