Jag hatar verkligen när mamma skyller saker som inte ens kan kopplas till mig på mig.
Nu är ett par kylskåpsmagneter som låg i vår gemensamma väska borta.
Hon packade väskan - jag visste knappt att de existerade.
Jag packade upp väskan - magneterna är borta och det är mitt fel.
Hon säger att hon vet att de låg i den vita påsen i väskan, men de kan ju ha ramlat ur när som helst under dagen, hur kan hon veta att det inte var hon som hade den på axeln just då???

Fan, finns det något jobbigare än människor som inte kan erkänna att de själva gör fel ibland.
Kanske tappade hon magneterna? Inte vet jag.

Hon går runt i huset och suckar - snart får jag en sista utskällning á la nådastöten.

PUSS