Jag bjuder på de där.. fan. ni som va där fattar - ni som inte, fattar inte.



Jävlar. Jag känner mig som 30 bast! Jag kan ärligt sitta och titta tillbaka på mina ungdomsår fyllda med sex, fylla och vilt festande.
Inte trodde jag att det skulle kännas såhär redan när jag var 17 - ¨påväg att bli vuxen.
jag har alltid ansett att en människa som är myndig (alltså i sverige 18 år) är vuxen , vare sig denna beteer sig så eller inte, men att jag "blir vuxen" om 10 månader, så långt har jag inte tänkt.

När jag var.. låt oss säga 14, 15, och upp till 16 så snurrade livet kring alkoholkulturen. Vi tjejer - groggluder som vi var hade inget annat för oss än att "ragga fester" hela veckorna.
Tur nog hade jag vänner som skötte detta galant utan mig. (märk ironin)
Men fan va det häde saker på den tiden iaf.
Det var innan skolan tog all tid, innan jag började oroa mig för Handels, innan jag kännde press både från familj och vänner att äntligen visa dem hur bra jag var- att blomstra i gymnasiet.

Vad gör vi nuförtiden på helgerna?
Vi sitter hemma framför våra datorer och kollar på andras partybiler på facbook - önskar att vi var där.
Vi gör läxorna flitigt och har ångest inför prov.
Vi ser på program som Idol, Heroes och Prisonbreak - de bandade avsnitten vi inte hunnit se i veckan pga för mycket plugg.

Är det så en 17åring ska leva?
Ska jag inte göra revolt mot föräldrarna? Smyga ut på natten?
Få utegångsförbud och skrika ut min frustration?
Jag ska dejta 15 år äldre män (helst jumpalärare :P) och förvara hembränt i garderoben.

Det gör jag inte.

Nej istället sitter jag en fredagkväll ensam på min kammare i lugn och ro och väntar på att ringa en vän för att prata i en timma eller två innan jag gå roch lägger mig. Detta känns busigt då klockan redan är 20 i ett och jag ska upp tidigt för att besöka min mormor imorgon.

Snälla förbarma er, skaffa mig ett liv!