Äntligen svarade Sanna på mitt desperata sms "Ring mig!"
Såhär lät det:

"Ledsen såg smset nu...
Lyssna på det här då:
jag ska sova i natt utan nässpray.
Dvs en hel natts insomniarace. Helvete.
Vi hörs i morrn i stället då.
puss älskar dig"

Två saker glädjer mig med detta sms:
Sanna älskar mig även idag - alltid en positiv nyhet. Från tidigare, mer svajjiga vänskapsrelationer har jag lärt mig att detta kan variera. Dock inte i detta fall :D
Det är andra är att Sanna kämpar mot sitt långa beroende av nässpray - något lika förrädiskt som den värsta drogen.

Men ändå oroar också två saker mig:
Sanna skiver "nässpray" i sitt sms - trots att hon irriterande nog alltid säger "näsdroppar".
Kanske har hon tagit sitt förnuft till fånga, eller så är det inte den verkliga Sannan som skriver?
Det andra är att Sanna inte ens nämner det pinsamma incidenten med att jag i min blogg häromsistenes skrev
"Nej nu ringer jag Sanna och säger att jag kommer till hennes land" - för att sedan inte höra av mig.

Kanske är Sanna kidnappad? Hm, vem vet?

---

Ännu en nyhet - jag har nu förlorat min Harry Potter and the Deathly Hallowsoskuld.
Jag känner en blandning mellan känslorna glädje, nyfikenhet, sorg och djupaste skam efter självbefläckelse.
Jag vet ju att detta innebär början på slutet för min och Harrys förhållande.

Tillsammans med Harry Potter-läsande kommer mängder av varm choklad, ostmackor, spellistor med James Blunt och väldiga mängder gos med hunden Lipton - som är den enda som inte ifrågasätter om mitt förhållande till Harry verkligen är hälsosamt.



Det var min dag det! Imorgon bär det av ut till Drottningholm igen, denna gång med kameran så ni kan få se de små krabaterna.
Nu hoppar jag i säng, med Harry!

PUSS!