Pears

Idag var en intressant dag.
Jag sov jättelänge och sen vid fyra åkte jag, Anders och Lova och åt middag hos mormor. Sen åkte jag hem och turbo-bytte om och sen kilade direkt iväg till Lisa, en tjej som jag var bra kompis med för ett tag sen och som Clara känner och som bor på Ekerö.

Det låter som en lättsam dag, men låt mig då tillägga att hela dagen var det stekhett, åskigt och kvavt. Jag åt mig illamående på ålderdomshemmets chokladkladdkaka och gick vilse på Ekerö och promenerade runt där med mina sönderskurna fötter (vassa klippor på Sannas land).

När Clara tillslut kom och mötte mig hade jag bara en sak i huvudet - alkohol.
Jag behövde få supa till rejält och vakna extremt bakis imorgon.
Imorgon är nämligen typiskt en sån dag jag tycker om att vara bakis på, jag ska nämligen åka tåg tidigt på morgonen till Linköping.

Vi kom hem till Lisa och där var Sofie, som går i parallelklassen på k-holmen, och som jag har vilda festminnen från slutet av 8an med. Och även Malin från gamla klassen och hennes kompis Jacob som gick i klassen över oss i AF.
Vi hade jättetrevligt och grillade korv och jag gullade säkert äckligt mycket med Lisas underbara lilla Jack Russeltik, eftersom jag har total hundabstinens.

Clara hade med sig det sista från vår gemensama vodka som vi glatt började blanda med päroncider.
Jag tänkte att " fan nu kommer jag bli stupfull direkt och glömma dagens bekymmer", men ånej - alva börjar efter 5e groggen misstänka att Clara hällt vatten i flaskan.
Jag känner ingenting.

Nu ska jag också säga att jag redan efter en svag grogg brukar kunna notera en viss kittlande, domnande känsla i benen. Men inte nu inte - nej jag är lika nykter som en söndag i kyrkan.
Först efter otaliga groggar med högre och högre koncentration vodka i känner jag överhuvudtaget av den - lagom till att Claras pappa hämtar upp oss.

Jag gör ett tappert försök till att charma Claras familj i bilen påväg hem, och vet inte riktigt om det lyckades.
Nu sitter jag ensam på mitt rum och vill fortfarande supa bort dagen.

Efter allt detta kan det vara kul att berätta en liten anekdot.
Min mormor serverade endast Pommac till driken innan middagen.
Hennes förklaring till detta alkoholfria val var, citat " Jag vet att Alva är så hård på det där, så jag skulle aldrig bjuda någon under 18 på alkohol".
Roade blickar utbyttes mellan mig och syster.

Får se hur länge jag sitter här- troligtvis så länge familjens barskåp tillåter.
PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0