Igår var som sagt en hektisk dag, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var trött när jag kom hem.
Jag och mamma trimmade hunden igårkväll också - något som visade sig vara inte bara svettigt men jäkligt bra träning.


Idag väckte mamma mig brutalt kl 07.30 och jagade iväg mig och Lipton till Drottningholm.
Vi var helt ensamma i parken, och Lipton sprang tills han fick fradga i munnen på "hundön", själv lunkade jag sömnigt fram till första bästa bänk, satte mig ner och vilade.
När jag kom hem var klockan nio och jag gick och la mig igen, och sov oförskämt gott tills mamma väckte mig igen, då klockan tolv.
Hon stack hemifrån och jag var ensam kvar med Lipton.
"Hmm.. vad ska jag göra nu då?" undrade jag och kliade mig på hakan.
Svaret kom snabbt till mig: Föräldrafria aktiviteter -YES!

Nej, föräldrafria aktiviteter är för mig inte dricka sprit, ha sex eller något sånt galet , åh nej.
Med föräldrafria aktiviteter menar jag: Sova i finsofforna i salen, äta onyttig mat och kolla på video och kolla på så kallad "skräp TV".
Min nyfunna frihet gav mig storhetsvansinne. Det första jag gjorde var att sätta på E! på TVn, sätta på pastavatten och värma stekpannan. Här skulle firas!
Sen bytte jag till att kolla på Disney Channel (Kim Possible och American Dragon - tre avsnitt) som jag aldrig får kolla på för mamma, till det käkade jag stuvade makaroner och bacon.
Det bästa av allt var jag stekte baconet, i stekpanna. Det får man nämligen inte i familjen Forsblad.
Nej, det stänker nämligen för mycket fett på spisen då, så man måste varva bacon och hushållspapper på ett fat och micra fläsket. MICRA! Det blir ju kokt!

Sen sov jag lite till och friskade upp mig genom att äta 3 passionsfrukter.
Jag städade såklart noga upp i köket så att inga spår från mitt frossande skulle kunna avslöja mig, och sen bytte jag om, joggade en runda, körde lite på träningscykeln och tog ett bad.

Jag hade precis gjort i ordning mig och städat när jag hörde mammas nyckel i låset.
"Luktar det bacon i huset?" tänkte jag nervös medan jag hälsade på mamma.
"Har du käkat lunch gumman?" frågade hon
"mm.. lite, du vet.. fil.." mumlade jag ganska så ohörbart.
"bra, bra" svarade mamma tankspritt och jag kunde slappna av. Jag hade lyckats.

Så nu sitter jag här, otroligt mätt, nöjd och tillfredställd och väntar på att Sanna ska ringa och berätta ALLT om sin dag på Norra Real.
Faster Lena kommer på middag förresten. Hon är obehagligt ärlig men underbar.
Typisk kommentar från faster Lena:
"Jaa, Lova, du hade ju finnar förut. Men de är ju borta nu...
hm, ja de är borta, fint fint. Synd, nu har Alva fått dem istället"

Japp.. för henne ett normalt konstaterande, för mig, undergången.

PUSS och hej. Leverpastej