nej, nu får det vara nog. Nu har det gått åt helvete för sista gången.

För ungeför hm.. en månad sen. Lite mer såg jag Fredrik Wikingsson utanför HM's Livs (även kallat ICA) på Ålstensgatan i Bromma... alltså på samma gata som F bor på.

Fredrik hade barnvagnen med sig, och han pratade med den lilla krabaten som låg däri.
"jaa, nu ska vi gå hem. då ska du se att allt blir bra.." någonting sådant mumlade han medan han knöt ihop icapåsen och sen gick han.

Inget konstigt så långt, eller hur?
Nej, men vi kan ju backa bandet och kolla på var jag var och vad jag gjorde under tiden.

Jag hade precis åkt bil i lite mer än 50 mil, jag var oduschad och delade baksäte med min flåsande hund.
Håret var fett och jag var osminkad och om det inte var tillräckligt hade jag fleecetröja på mig och satt i min pappas Volvo.
Så fort jag fick syn på Fredrik drabbades jag av andnöd, och hjärnsläpp.
Jag hyperventilerade så smått och glömde självklart bort att jag hade kameran i handväskan-
jag gjorde alltså alla fel.

Jag och Fredrik bor bara några minuter ifrån varandra, men trots det är det här enda gången jag sett honom.
Så dåligt som jag hanterade situationen är oacceptabelt. Vad händer om jag träffar honom inne på ICA nästa gång?
Ska jag stå där och svamla och ha ner lite varor och gråta helt public?..



Nej jag måste rycka upp mig. Bli lite cool..
Mitt enda hopp om att få gifta mig med lilla f är försvunnet. FUCK!