Okej, så nu har lovet passerat utan att något riktigt spännande hände.
Klart.. jag hade ju jätekul och träffade Clara och Madde men det var ju ändå bara en kväll.
Så nu har 3 skoldagar gått och jag känner mig som en riktigt normal gymnasielev. Jag har varit på varenda lektion varenda minut varje dag.
Det kanske inte låter så mycket men för mig är det ovanligt.
Det känns jättebra och jag förstår inte riktigt varför jag någonsin skolkade, man förstör bara för sig själv.
Det blir en ond cirkel:
Om du skippar lektionen vet du inte läxan
Om du inte vet läxan kan du inte göra den
Gör du inte läxan vill du inte gå på nästa lektion.
Går du inte på nästa lektion vet du inte den nya läxa...

Runt sådär går det i en evighet, så att jag lovade Mrs. S att jag skulle ha 100% närvaro och försöka ta igen allting jag missat av bästa förmåga känns väldigt bra.

Nästa vecka har jag stört mycket att göra. T.ex: Kemiprov, Mattediagnos m.m som jag inte har koll på.
Men med min numera improved studieteknik så ska det nog gå ändå.
Jag ska börja plugga till kemin imorgon och till matten ikväll.

Annars går allting bra, jag har varit ute och sprungit varje kväll sen i söndags, och det känns bra.
Självklart har jag inte märkt någon förändring i min fysik men sådant tar ju självklart tid.

Kassandra är as sick as ever och jag träffade väl typ inte henne på hela lovet (?)
Saknar henne massor, och även Jennifer stört mycket!

Sedan har jag faktiskt stött på både Catti och Tessan igår och idag.. känns lite konstigt att stöta på Catti som om vi inte kände varandra.. vi är ju broder fet och broder fet vi två, men på nåt sätt har det inte blivit mycket umgänge oss emellan sedan vi slutade AF.

Tessan är det ju mindre konstigt att möta sådär.. det är väl enda sättet jag kommer träffa henne på i framtiden, vi har ju aldrig haft någon kontakt och sannolikt kommer vi inte ha det i framtiden heller..  kontigt egentligen hur man kan växa upp tillsammans, träffa varann stort sett varje dag i 6 år utan att känna varandra.
Men det är skönt också, tänk om man var kompis med ALLA? gud så jobbigt.


Dock har jag insett att då jag nu har kompisar i klassen som jag tycker om måste jag vidga vyerna, dags att skapa kontakter, bredda kompisnätet liksom.


Nu måste jag läsa lite i Harry.. min mage kurrar men det är alltför onyttigt med mackorna jag har i huvudet.
Puss och kram/ Alva