Varför ska det vara så svårt att vara tacksam?
Varför ska man klaga och känna sig sviken, och varför av sina föräldrar?
Jag vet ju att de älskar mig över allt annat, men ändå känner jag bara press.
Den pressen finns i mig, för från dem kommer den inte iallafall.

Jag kan fortfarande inte lyssna på låten som mina föräldrar bad mig lyssna på.
De sa att de inte kunde ha uttryckt det bättre själva, de tänkte på mig och Lova direkt när de hörde den.

Mår så dåligt över att vara en otacksam tonåring, för en dag finns de inte här och då vill jag att de ska ha vetat att de ändå var de bästa. Men det är så svårt att visa sin kärlek till människor man träffat jämt, som man är van vid, som man tar för givet.

Men jag ska försöka visa dem hur mycket jag älskar dem.
Mamma och Pappa <3

jo juste, passande nog är vi ju födda i september

Mamma och pappas låt, Peter Lemarcs låt "'älskad från första stund":
http://www.youtube.com/watch?v=VPIWFfW8HSk