Jättelång dag som vanligt. Ungdomarna sitter i skolbänkarna och tynar bort medan den glädjeutsugande läraren växer sig allt starkare.
Efter mattelektionen (första lektionen) då vi höll på med datorerna och alla typ satt inne på PA kände jag att skolan var ganska så trevlig trots allt. Men jag hade fel.
Jag hade vaggats in i en falsk känsla av trygghet, att man inte behöver tänka och prestera i skolan.
Det behöver man visst...

Kören med Bengan Ollon gick väl som det brukar, vissa sjunger falskt, andra inte alls, vissa spränger mina trumhinnor och enligt mig är jag den enda normala personen i kören.. undrar om alla känner så? : )
Sen var det lunch. Tacos..BLÄ. Det blev fil och müsli för mig.
Samhällslektionen handlade om media och vi fick agera sändare och mottagare.
sändaren fick en bild som den skulle beskriva för mottagaren och mottagaren skulle rita vad den trodde sändaren såg.
Sen jämförde man. Jag kom underfund med att jag är dålig på att lyssna och att jag inte har stenkoll på höger/vänster.

Skolan slutade och jag skyndade mig hem. Armaghan ville vänta för hon trodde att "hennes kille" skulle komma ut ett tag efter oss. Men jag orkade ju inte, jag hade ju bråttom hem.
jag gick hem, bytte om till lite bekvämare kläder (dvs FTT och mjukisar) kröp in i Lovas biff-jacka och tultade iväg för att träffa Sanna och ta en power-walk.
Men Sanna hade sin hund Svea med sig, så det blev inte så mycket power i vår power-walk.
Det blev mer en power-lunk.

Hem och käka stuvade makaroner.