FYYY! Jag har precis tvingat mig igenom träningsprogrammet från helvetet.
Det var så jobbigt att jag fick hota mig själv med stryk och köpförbud för att fortsätta...
Men nu är det över och hela kroppen känns som ett stort getingstick, bultar och ömmar.

Av någon anledning är ändå det här träningsprogrammet det enda jag någonsin tyckt om att utföra, och faktiskt kunnat tvinga mig själv till att göra. Hur hänger det ihop? Det har hög underhållningsfaktor trots att det ger en dödslängtan?

Idag var en rätt skön dag iallafall, men det kunde ha fått vara varmare.
Den som var uppmärksam kunde se:
1. Mig och Lipton på Olovslunds fotbollsplan, omkringirrandes, förvirrade över bristen på träningsmotivation efter gårdagens 5h långa utställningskurs.
2. Att gröna linjens plattform på fridhemsplan inte har en enda sketen papperskorg, så ensamt äppelskrutt blev övergivet på perrongen.

xoxo