Ja, ibland får man något jag skulle kalla en relaps. Det vill säga ett återfall på svenska.
Då börjar man gilla kläder som för länge sen var inne - men nu skulle vara ett riktigt brott att bära, eller kanske musik som inte många skulle erkänna att de någonsin diggat.

En sådan låt är FFL's - Pappa betalar.
Jag fick aldrig nog när den var poppis, och jag älskar den fortfarande. Jag kan inte hjälpa det :)
Den speglar nog mycket av, hm, jag ska inte säga min uppväxt men tänkandet hos vänner jag haft genom åren.
Pengar är bara papper och pappor är bara pengar - jo det må man säga, det är inte lite oförskämt att påstå något sådant, men jag gillar det på sätt och vis.
Varför?
Jo för att vi hela livet itutas att vi ska vara tacksamma, och ha respekt för våra föräldrar.
Det här är något jag inte håller med om, inte en droppe.
Era föräldrar skaffde inte er för att vara snälla och låta er komma till livet, utan för sina egna egoistiska behov.
Det är inget fel med det, det är helt naturligt. Men tänk på det, är det inte mer än rimligt att era föräldrar gör allt som står i deras makt för att ert liv ska bli så bra som möjligt?
Och under uppväxten, självklart ska de betala, punga ut med och försörja.
Ni bad inte om att få komma till världen, det var ett val era föräldrar gjorde, där de var diktatorer.

De fick välja barn kan man säga, men ni fick inte välja föräldrar. Ni förtjänar alltså all uppmärkamhet, kärlek och alla pengar de kan ge er. De ska heller inte vänta sig någon tacksammhet - det skulle vara onaturligt.

Att vi sen ska ta hand om våra föräldrar när de sedan går i pension och behöver vård är en självklarhet.
Då är det nämligen vi som är i överläge och har det bäst ställt. Då ställer man upp med närvaro, hjälp, pengar och kärlek.

Nog om detta....
"efter allt detta kan jag enkelt konstatera, har man inga pengar kan man inte konsumera".