Gud vad jag vill åka bort, särskilt nu när det är så härligt väder.
Tänk att bara sätta sig på ett tåg och åka ngnstans, typ skövde t.ex, en stad jag inte varit i.

Jag har upptäckt vad jag älskar sverige, det är så mysigt men ändå internationellt på något naivt och lite smågulligt sätt.
Jag bara älskar att vi fortfarande har den svenska fikakulturen, jag bara ÄLSKAR den svenska fikakulturen.
Den är lika helig som the och clotted cream i england. Ingen tar fikakulturen med mazariner, weinerbröd och mandelkubb ifrån sverige, ingen tar det ifrån mig.

Jag är otroligt glad ändå att det är så småstadslikt i Stockholm, jag menar.. tänk om det var som i de riktigt stora städerna. Där man i stortsett har lika stor chans att springa på Paris Hilton som man har att springa på en vän.
Där man inte känner igen någon och man blir betraktad som en gaaalning om man pratar med någon man inte känner.
Det är fortfarande lite så att man inte snackar med grannen på tunnelbanan utan anledning, men om man vill så kan man ändå prata med vem som helst.

Jag kom på att Stockholm är så otroligt litet när jag nu träffade på en dam med en hund som jag har träffat förut, för inte så länge sen.
Hon har en Irländs Terrier precis som jag och därför känns det sjukt om jag INTE skulle hälsa på henne, och ännu värre om jag inte skulle hälsa på hunden.
Hon verkade lite stressad, så jag kände mig lite dum att jag uppehöll henne, men det var ändå kul.

Hon kände igen mig och vi bytte några ord om hur underbara hundar vi har och jag fick en liten puss av hennes grabb och sen skildes vi åt igen.

Sånt skulle jag aldrig kunna göra i någon annan stad i ett annat land.. eller skulle jag?
Jag vet ju egentligen inte det för det är ju en sak att man inte gör det som turist, men kanske att man gör det som vanlig medborgare. Men jag tror nog inte det.
Blir man verkligen pussad av främlingars hundar i New York?
Har de verkligen tid för varandra i London?
Skulle jag bli lika mysigt "alla känner vi varandra på något sätt" bemött i något annat lands huvudstad?

Sen måste jag ju säga att jag har märkt att främlingar gärna pratar med mig, jag tror att de dras till mig på något konstigt sätt.
Det är inte sällan tanter kommer fram och bara börjar berätta om sitt senaste läkarbesök, eller små barn rycker mig i jackärmen och säger "kolla kollaaa! "och pekar på något för att sen börja utbilda mig i vad det är för något vi ser.
Jag brukar känna mig lätt obekväm i såna situationer, men man kan ju säga så att jag skulle tycka att det var väldigt synd om det aldrig kom fram någon till mig.
Det skulle väl betyda att jag inte verkade trevlig?
Jag tror jag ser rätt trevlig ut när jag går på stan för jag tänker ofta på glada saker, eller på något trevligt samtal jag haft med någon tidigare den dagen, så troligtvis går jag runt och småler och flinar.
Det är lite pinsamt när man kommer på sig själv med det, men det kan jag bjuda på om det betyder att tanterna som troligtvis inte har många vänner kvar i livet och vars barn har egna familjer nu får känna att någon lyssnar på dem en stund, eller barnen vars uppstressade mammor inte har tid att lära sig vad en "grunkamojj" är får känna sig lite viktiga ett tag.

Jag kommer ju ihåg hur jag var när jag var liten, och troligtvis kommer jag förstå tanterna när jag blir gammal.
Hur gärna jag än vill ha många vänner livet ut så ska alla jobba, alla ska skaffa familj och om man inte anstränger sig av bara fan så förlorar man vänner bara genom att inte ha tid för dem just då för att det är något som är "viktigare".
Kanske kommer jag bli en riktig veteran inom främlingssnack när jag blir gammal! Vem vet?

Usch, jag ska inte dricka kaffe, jag blir uppspeedad och glad. Det är lite jobbigt att vara det när man inte har ngn att dela det med.
Jag får helt enkelt köpa en tidning, sitta här i solen och titta ut på människorna som går på gatan utanför, dricka min latte, känna hur varm skinnpajen blir i vårsolen och bara njuta.
Speedad kan jag ju vara någon annan gång.

---------------------------------------
Jag kanske borde ha hälsat? För att förklara att det är fred?
Kanske hon redan vet att det är det, eller så bryr hon sig inte.