Sitter och väntar på att det ska bli dags att åka hemifrån för att träffa min faster Lena och hennes man Ingvar, och äta lunch med dem i Sickla Udde.
Trevligt att komma ut och göra något, annars blir det bara en lång dag utan innehåll tills Kassi kommer
hem imorgon. Saknar henne, men imorgon ska vi på stan tillsammans, och på tisdag kanske jag åker
till Gävle om Lova och Anders tycker det är okej.

Fick ett oväntat brev från Frankrike för några dagar sen.
Visst var det en gullig gest, absolut. Och jag kan inte heller förneka att jag log när jag läste det.
Men jag vet inte om det räcker. Skadan är ju redan skedd.

VI får se.
Älskar er :P ni vet vilka ni är hehe